Din guide på löpresorna i Kenya

39 år gammal har Markus Frick sprungit längre än vad de flesta människor gör under en hel livstid. Inget konstigt med det, löpare som han är. Det som skiljer Markus från andra svenska löparentusiaster är att han valt att sätta ned många av sina steg på den afrikanska kontinenten. Som tävlande har han två gånger korsat Saharas öken i Marathon Des Sables (MDS) och dessutom skapat sig en bas i kenyanska Iten. Här springer han nu sida vid sida med den kenyanska löpareliten.

Markus, hur kom det sig att du började springa från första början?

Jag växte upp i Dalarna och kommer från en aktiv familj där allt från skidåkning till friluftsliv var självklara inslag. Så att vara ute i naturen har alltid funnits där och när han var 14 år besteg jag tillsammans med min familj Kebnekaise. När det kommer till löpningen, var det egentligen inte förrän när jag närmade mig trettio som jag satsade ordentligt. Då kände jag att jag ville ha ett projekt där jag till 100 procent kunde styra resultatet, utan att vara beroende av andra människor runt omkring mig. Dessutom var jag nyfiken. Jag ville testa både mina fysiska och psykiska gränser.

 Vad var det som fick dig att börja springa lopp i Afrika?

I början gjorde jag som de flesta svenskar och bestämde mig för att genomföra en svensk klassiker, men ganska snart efter Lidingöloppet och de andra tävlingarna kände jag att jag ville ha en tuffare utmaning. Jag hade börjat sneglade på Ironman då en nära vän presenterade Marathon Des Sables. 25 mil genom Saharas öken i 5 etapper, där den längsta är på drygt åtta mil. En tävling där du dessutom måste bära med dig din egen packning på ryggen och där temperaturen när det var som varmast nådde 54 grader. Det var precis vad jag hade letat efter. De 10 månader som jag la ned på förberedelser inför första loppet blev startskottet för min fortsatta löparsatsning.

Från Sahara till Kenya, vad var det som fick dig att ta det steget?

Om du har det minsta intresse för löpning så vet du att världens bästa långdistanslöpare, de kommer från Kenya. Samtidigt som jag låg i hårdträning för mitt ökenlopp började jag läsa på om det kenyanska löparundret. Bland annat så läste jag om en liten by som heter Iten. Byn är navet för kenyansk löpning, Home of Champions är deras slogan och de lever upp till namnet. Något år efter att jag sprungit Marathon Des Sables för andra gången så föddes min första dotter. Jag och min fru bestämde att vi skulle spendera sex månader av föräldraledigheten i just Iten. Det blev en otrolig upplevelse som har haft stor betydelse för mig, både på ett personligt plan, men också som löpare.

 Varför tycker du att andra svenskar ska uppleva löpningen i Kenya?

Det finns en löpkultur i Iten som är helt unik. Varje morgon ger sig tusentals löpare ut på röda lervägarna och många av dem kör två pass om dagen. Det första runt kl. 06 och ett lite senare på eftermiddagen. Alla med samma dröm att en gång slå igenom och få komma till något av de stora loppen ute i Europa/Amerika. Att springa sida vid sida med dessa varma, nyfikna och inspirerande löpare, 2 400 meter över havet, det är en upplevelse som du inte kan få någon annanstans.

 Vad kan du själv erbjuda som löparcoach?

Utöver min egen erfarenhet har jag utbildat mig till löparcoach på Bosön. Här har jag fördjupat mig i allt från löpteknik till styrketräning för löpare. I dag skulle jag säga att jag har en bred grund att stå på där jag också plockar med mig mina tidigare erfarenheter från näringslivet. Jag tror också att jag har en bra förmåga att möta människor utifrån deras förutsättningar. För någon kan det handla om att bara komma igång och hitta löpglädjen, medan någon annan vill ha hjälp att ta sin löpning till nästa nivå. Oavsett vilket så jobbar jag nära mina kunder och lägger upp program som är anpassade efter deras behov. Har de dessutom möjlighet att följa med på någon av löparresorna till Kenya så kan jag lova att de kommer bli nöjda med resultatet.